"Dagens ungdom" - varför skriver de så illa?

Då och då, i kontakt med kunder, kommer jag i kontakt med fenomenet "dagens ungdom" följt av stor suck. Då handlar det om språkbehandling, särskrivning, rättstavning och allmän inställning. Visst, det är lite av tradition att gnälla på ungdomn och påpeka att de inte alls är lika seriösa eller duktiga som vi var en gång i tiden. Men ligger det något i det? Jag inser också att jag kan inte jämföra mig själv med den 25-åriga Katarina som var fast anställd på Östgöten och som producerade 3 till 4 sidor per dag med texter. Då var jag läst dagligen av tusentals människor men mitt språk i dag är utan tvekan bättre, delvis tack vare att jag utvecklats och fått perspektiv och därför kan vara mer medveten i mitt skrivspråk. Men vilken typ av fel gjorde jag - sýftningsfel? Nej. Stavfel? Nej. Särskrivning? Nej. Mitt största fel var ordbajseri - det vill säga, jag komprimerade inte texten och tänkte inte alltid på läsarens bästa. Jag var inte alltid så tydlig som jag kunde ha varit och jag var rädd för att stryka text som inte tillförde något. Det har jag lärt mig med åren. Men dagens ungdom då? Här finns det problem med att läsa mellan raderna, förstå interkulturella referenser (det vill säga anspelningar), och känna igen vedertagna uttryckssätt. Låter det stolpigt ska det skrivas om. Regel nummer ett. Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta - så tänk ett tag till så det blir klart vad som ska sägas. Denna osäkerhet gentemot språket gör att förekomsten av stavfel, särskrivningar och syftningsfel ovanpå allt annat ger ett så plågsamt resultat. Plötsligt är det en fördel att vara äldre. Och jag förstår varför förlagen väljer författare att översätta böcker istället för översättare - för författare kan skriva. Kan översättare skriva? Kanske borde alla ha min bakgrund som journalist innan de börjar översätta? Samtidigt har översättaryrket sina alldeles egna ramar som man måste hålla sig innanför - inte lägga till eller dra ifrån något. Här är inte tal om att skära - om inte kunden beställt det. Det är alltid svårt att få folk att förstå att det som står i källtexten (originalet) styr vad som står i måltexten (den översatta texten). Som journalist kunde jag lämna en del av intervjun utanför texten men det kan jag inte som översättare. Det är inte översättarens uppgift att förbättra. Egentligen. Men ofta önskar jag att det fanns ett förstadium till översättningen där jag fick textredigera källtexten först och göra den konsekvent och läsvärd innan jag började översätta. Inte för att detta har något att göra med dagens ungdom - mer än att det är mänskligt att ungdomar saknar det självförtroende som krävs för att göra just detta moment.