Regel nummer ett är enkel:
Korrekturläs ALDRIG på skärm. Anledningen är helt enkelt att det är svårt. Skriver du ut det på papper så är det nästan som att läsa någon annans text vilket leder till...
...regel nummer två:
Korrekturläs aldrig din egen text. Du blir blind för dina egna luckor, dina egna oklara tankegångar och dina egna småfel. Tyvärr vilar ibland slutkorrekturet på skribenten och gör då det bästa av det! Du förväntas förstås alltid korra din egen text men slutkorrekturet görs med fördel av nya ögon.
Regel nummer tre:
Ta en paus innan du korrekturläser din egen text. Låt texten vila. Och byt sedan miljö! Har du skrivit vid datorn så sätt dig med en utskrift i en fåtölj!
Regel nummer fyra:
Om du skriver på ett annat språk än ditt modersmål är detta extra viktigt. Läs texten högt! Där faller de sista bitarna på plats. Låter det konstigt är något fel.
måndag 1 februari 2010
onsdag 9 december 2009
Varför spara klipp?
Sista natten innan vi flyttade hem från Irland satt jag på småtimmarna och bläddrade febrilt igenom tidningar jag sparat för att där fanns något jag ville klippa ut och spara. Mitt problem i det läget var:
1) vi hade inte plats för tidningar i vårt flyttlass
2) jag hade glömt bort exakt vad det var som fångat mitt intresse
3) jag hade lyckats spara flera hundra tidningar till sista minuten och paniken växte i takt med att ögonlocken blev tyngre och saxen självdog i handen.
Jag har fortfarande en oöppnad låda från Irland med det jag hann med att klippa ut. Osorterad kanske jag ska tillägga.
Varför är det då så viktigt med klipp?
När jag började som journalist var det ett sätt att marknadsföra sig själv, lite som fotomodellernas pärm med tidigare uppdrag. Det betydde också att man var som mest noggrann med att spara klipp innan man egentligen var så värst duktig. Därför har jag klipp från sådant som kringreportage kring 3-dagarsorienteringen...men inte från mina riktigt stora uppdrag - som när LHC gick upp en division.
När jag slutade som journalist på Östgöten, där jag hade fått göra nästan vad jag ville i reportageväg, hade jag också med en samling tidningar från sista året att klippa ut. De försvann någonstans på vägen när jag flyttade fyra gånger på två år. Jag brydde mig inte så mycket i det läget utan tänkte att jag kunde ju alltid gå förbi Östgöten och kopiera från läggen, där alla gamla nummer sparades.
Men så las Östgöten ner.
Och här sitter jag nu. Klipplös.
Annat som välskrivna artiklar, suveräna rubriker, snygga redigeringar - sparade jag ifall att jag en gång skulle börja undervisa om journalistik.
Men mitt problem är att det mesta är osorterat och det jag har sorterat och satt in i klippalbum är ganska ointressant.
Fördelen med nätet är nu att man kan spara en fil med artikeln. Man kan döpa den till något man kommer ihåg och man kan sortera in den i rätt fack. Dessutom kan man sedan söka på en fras man kommer ihåg för att hitta den.
Frågan är om man gör det...
Jag tror på referensbibliotek, på samlingar med goda exempel - på att läsa om och glädjas över vissa formuleringar. På att lära av andras misstag och kopiera andras genidrag. Kort sagt, jag tror på klipp.
1) vi hade inte plats för tidningar i vårt flyttlass
2) jag hade glömt bort exakt vad det var som fångat mitt intresse
3) jag hade lyckats spara flera hundra tidningar till sista minuten och paniken växte i takt med att ögonlocken blev tyngre och saxen självdog i handen.
Jag har fortfarande en oöppnad låda från Irland med det jag hann med att klippa ut. Osorterad kanske jag ska tillägga.
Varför är det då så viktigt med klipp?
När jag började som journalist var det ett sätt att marknadsföra sig själv, lite som fotomodellernas pärm med tidigare uppdrag. Det betydde också att man var som mest noggrann med att spara klipp innan man egentligen var så värst duktig. Därför har jag klipp från sådant som kringreportage kring 3-dagarsorienteringen...men inte från mina riktigt stora uppdrag - som när LHC gick upp en division.
När jag slutade som journalist på Östgöten, där jag hade fått göra nästan vad jag ville i reportageväg, hade jag också med en samling tidningar från sista året att klippa ut. De försvann någonstans på vägen när jag flyttade fyra gånger på två år. Jag brydde mig inte så mycket i det läget utan tänkte att jag kunde ju alltid gå förbi Östgöten och kopiera från läggen, där alla gamla nummer sparades.
Men så las Östgöten ner.
Och här sitter jag nu. Klipplös.
Annat som välskrivna artiklar, suveräna rubriker, snygga redigeringar - sparade jag ifall att jag en gång skulle börja undervisa om journalistik.
Men mitt problem är att det mesta är osorterat och det jag har sorterat och satt in i klippalbum är ganska ointressant.
Fördelen med nätet är nu att man kan spara en fil med artikeln. Man kan döpa den till något man kommer ihåg och man kan sortera in den i rätt fack. Dessutom kan man sedan söka på en fras man kommer ihåg för att hitta den.
Frågan är om man gör det...
Jag tror på referensbibliotek, på samlingar med goda exempel - på att läsa om och glädjas över vissa formuleringar. På att lära av andras misstag och kopiera andras genidrag. Kort sagt, jag tror på klipp.
fredag 30 oktober 2009
Att hittas på webben
En gång i tiden var riktlinjen för alla skribenter:
- Skriv kort
- Skriv klart
- Skriv svenska
eller alternativet för kvällspressjournalister: Skriv kort. Helst inte alls.
Men för den som skriver för webben gäller detta och lite till. När jag nyligen lyssnade till en föreläsning om EU:s webbpublicering så fick jag delvis en annan information än tidigare på universitets webbdesignskurs.
Strategin var nu ännu tydligare, för att inte säga övertydlig. Upprepa dig! Ju fler gånger desto bättre. Nyckelorden ska återfinnas i rubrikerna, gärna flera gånger, i texten samt i sidans rubrik (den man ser överst på sidan, ofta "Untitled" när man skriver ut sidan) för det är på detta som man rankas och hittas av sökmotorerna.
Detta påminner mig om CV-skrivandet i Irland där ansökningarna först skannades efter nyckelord. Det gällde att få en hög siffra på denna skanning för bara då gick ansökan vidare till en fysisk person som läste den.
Men det kortfattade kvarstår. Det gäller att fatta sig kort och veta precis vad man ska säga. Skär! Skär! Skär! Och upprepa. Upprepa. Upprepa.
Huvudsaken på webben är att man hittas. Nästa uppdrag: Bli läst.
- Skriv kort
- Skriv klart
- Skriv svenska
eller alternativet för kvällspressjournalister: Skriv kort. Helst inte alls.
Men för den som skriver för webben gäller detta och lite till. När jag nyligen lyssnade till en föreläsning om EU:s webbpublicering så fick jag delvis en annan information än tidigare på universitets webbdesignskurs.
Strategin var nu ännu tydligare, för att inte säga övertydlig. Upprepa dig! Ju fler gånger desto bättre. Nyckelorden ska återfinnas i rubrikerna, gärna flera gånger, i texten samt i sidans rubrik (den man ser överst på sidan, ofta "Untitled" när man skriver ut sidan) för det är på detta som man rankas och hittas av sökmotorerna.
Detta påminner mig om CV-skrivandet i Irland där ansökningarna först skannades efter nyckelord. Det gällde att få en hög siffra på denna skanning för bara då gick ansökan vidare till en fysisk person som läste den.
Men det kortfattade kvarstår. Det gäller att fatta sig kort och veta precis vad man ska säga. Skär! Skär! Skär! Och upprepa. Upprepa. Upprepa.
Huvudsaken på webben är att man hittas. Nästa uppdrag: Bli läst.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
